Det finns en del låtar som “alla” har hört, men som jag misstänker få faktiskt lyssnat på. Låtar som när man faktiskt hör vad de sjunger ger en “Men va f*n!?”-känsla.


1. Ooa hela natten – Attack

 

Det börjar starkt redan i första versen:

Klöste Repor I Bordet, När Du Gick Förbi
Följde Efter Förtrollad

Ooookej. Men visst, vi har väl alla känt oss… ehm, “fascinerade” av en person vi precis sett på stan. Eller inte. Men det blir värre. Oh, så mycket värre.

Sitter stadigt på grenen
Bundit fast båda benen
Jag får svindel och dånar
Du syns bak gardin
Klättrar in på balkongen
(De e vad du gör)
Håll mig fast håll mig fången
(De e vad du vill)
Men du ryggar tillbaka
Med en skräckslagen min

Ja det tro f*n att hen ryggar tillbaka! Det är definitivt rätt reaktion när någon främling klättrar in på din balkong och föreslår bondage-lekar! Vad man absolut INTE ska göra är att åka till Paris.

2. Eiffeltornet – Ted Gärdestad

 

Behöver jag verkligen citera låten? Trodde inte det.

3. Super Trouper – ABBA

 

Super Trouper beams are gonna blind me
But I won’t feel blue
Like I always do
‘Cause somewhere in the crowd there’s you

För att förstå varför den här låten är lite… konstig, så måste man komma ihåg ABBA. Låten skrev nämligen av Björn och Benny som var gifta med Agnetha och Anni-Frid. Låten sjöngs sedan, på scen (bl.a.), främst av Agnetha och Anni-Frid.

Och nu går tillbaka till låten så handlar den om att någon på scenen är glad över att det är någon “speciell” i publiken.

That’s right; låten är i praktiken ett kärleksbrev skrivet av Björn och Benny till någon som inte är deras fruar, och sedan framfört av just deras fruar. Sug på den ni!

Bonus: Folköl och Dunkadunka – Svenne Rubins

 

Låten är från 1992, 20 år sedan. Och den är lika aktuell idag som då. (Om man bortser från att “folköl” inte existerar längre).