För er som missat det så är det en rätt stor skandal på G nu, nämligen en man som blivit friad från våldtäkt.

Jag snubblade först över historien hos Jakob Heidbrink, en kille som jag hyser stor respekt för även om jag inte alltid håller med honom. Uppenbarligen hade domaren i rätten, som Heidbrink så fint påpekar är “den ende juristen i rätten” ville fälla men nämndemännen friade.

Det hela handlar om att mannen faktiskt erkänt att han varit tvungen att “bända isär kvinnans ben”, men han friades för att hon lagt sig iförd endast underkläder bredvid honom.

Nåväl, inget nytt här egentligen, att saker och ting går lite snett pga nämndemännen tycks vara mer norm än undantag tyvärr. Men så blandar sig politikerna i det hela.

Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, börjar direkt prata om ändrad och skärpt lagstiftning. Jag gör faktiskt själv ett litet tappert försök att påpeka för henne att problemet inte alls var lagen, enligt den skulle han åkt dit för våldtäkt, utan nämndemännen. Men den kommentaren verkar hon ha missat. Vilket iofs kan bero på att hon använder blogspot. Varför någon skulle göra det frivilligt har jag aldrig listat ut.

Men så kommer alltså den i mitt tycke värsta våldtäkten, eller iaf försöket till våldtäkt. Nämligen våldtäkten på vår demokrati. Via Maria hittar jag till ett debattinlägg på SvD Brännpunkt, skriven av ingen mindre än Peter Eriksson himself.

Lösningen är ytterst enkel tycker dem; inför krav på samtycke. Låter väl trevligt? Men precis som alla “enkla” lösningar på komplicerade problem så missar det rätt rejält. För hur ska bevisningen ske egentligen?

Antingen så måste målsägande (“offret”) bevisa att h*n inte givit medgivande till sex. Eftersom det då kommer bli olagligt att ha sex med någon som inte uttryckligen säger “jag vill ha dig här och nu” (vilket kommer påverka en och annan persons sexliv väldigt negativt ;-)) så kommer alla som ställs inför skranket självklart påstå att målsägande visst sa att h*n ville ha sex. Så, där står vi alltså, ord mot ord. Inte helt olikt det problem som finns idag.

Det andra alternativet är att den åtalade måste bevisa att medgivande finns. Detta innebär två väldigt negativa saker. Först och främst det nästan skrattretande resultatet att man kommer bli tvungen att antingen filma allt hela vägen, eller skriva juridiskt bindande avtal (och eftersom man alltid måste kunna ta tillbaka ett medgivande så är det alltså filmande som gäller. Vilket även det kommer få negativa effekter för mångas sexliv). Det andra, mindre skrattretande, resultatet är förstås det jag pratade om tidigare; våldtäkten på vår rättssäkerhet och därmed vår demokrati.

Rättssäkerheten vilar på egentligen en enda bas, nämligen tanken att någon är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Och det är denna princip som de vill upphäva. Totalt.

Resultatet blir alltså att om man har haft sex med någon så kan man polisanmäla personen för sexuellt utnyttjande om man vill, och det är då upp till den personen att bevisa att det inte är så. Helt sjukt.

Nu väntar jag bara på att Blogge ska gå i taket över detta. Det är alltid roligt att läsa hans inlägg.😉