DN berättar idag om att en lärare varit ytterst oansvarig och utgått ifrån att eleverna faktiskt har något mellan öronen. Han hade nämligen förvarat lut, vilket uppenbarligen är brunt, i en vanlig PET-flaska och hittade ingen etikett så Pepsi-etiketten fick vara kvar.

Vad som hände sedan var alltså att 6 stycken elever i 7:an fick för sig att det var en bra ide att dricka från flaskan. Lyckligtvis så klarar de sig.

Jag upplevde artikeln som att läraren gjort något fel och att eleverna bara varit nyfikna, och jag får samma vibbar från LasseBs inlägg. Dock om man läser kommentarerna där så är jag alltså inte ensam om att ställa mig följande frågor;

  1. Varför fick de för sig från första början att det var fritt fram att dricka från någon annans Pepsi-flaska?
  2. Hur lyckas man i 7:an (med tanke på att det är så sent på läsåret så måste de alltså ha haft kemi rätt länge vid det här laget) få för sig att det är en bra idé öht att dricka en okänd substans i en kemi-sal?
  3. Hur kom det sig att trots att lut (efter vad jag förstått) inte direkt luktar som Pepsi så drack någon av eleverna?
  4. Framförallt; hur kommer det sig att trots att det måste gjort djävulskt ont och definitivt inte smakat som Pepsi, så drack de övriga 5 (!) också? Jag kan förstå om nästa person var så ivrig att hon missade effekten, men de övriga 4 måste väl ändå ha sett att nummer 1 hade en något annorlunda reaktion till Pepsin.

Jag har en teori. Den grundar sig i två antaganden; eftersom de uppenbarligen inte hade några problem med att sno lärarens Pepsi så tycker de förmodligen inte om läraren, och de är förmodligen inte helt mentalt handikappade utan borde rätt raskt insett att det inte var Pepsi. Därmed följer min teori; eleverna visste precis vad de gjorde, och de gjorde det för att ge läraren problem!

Med största sannolikhet så kommer vi aldrig få veta.

För er som vill få er tro på “dagens ungdom” återställd så rekommenderar jag Johanna Sjödins blogg.