(Vill börja med att påpeka att titeln inte åsyftar några hundar)

Hundägare som inte borde få ha hund
Varje dag som jag är ute och går så möts jag av bevisen på att vi i Sverige har alldeles för dålig koll på vilka som får bli hundägare. Att vara hundägare är ett stort ansvar, ett ansvar som åtskilliga tycks skita i.

1. Hundar utan koppel

Visst har vi väl alla sett dessa nötter som väljer att inte ha koppel på sina hundar?
Jag förstår inte riktigt hur de tänker då, jag menar det finns skäl till varför t.o.m. polisen, som ändå har stenhård träning och pli på sina hundar, har dem i koppel, inte sant?

Men jag kan faktiskt överleva det om hunden är en liten golvmopp som i värsta fall kan naffsa dig lite på tårna, eller som ägaren har total pli på hunden. Tyvärr är detta sällan fallet.

Jag vet inte hur ofta jag sett folk stå och ropa efter rätt stora hundar tills de blir nästan hesa och hunden totalt ignorerar dem. Jag är trots detta redo att satsa fem kronor på att nästa dag kommer de stå där igen.

Det är dessutom direkt olagligt, kanske dags att låta polisen skälla ut dem lite efter noter? Ta hunden ifrån dem?

För annars är det bara en tid innan hunden kommer tillbaka med blod runt käftarna.

2. Småbarn med stora hundar

Har ni sett dem? Småbarn på max 10 år som är ute och går med stora fullvuxna schäfrar? Folk, det finns en tumregel att följa här: när er unge måste sträcka sig uppåt för att klappa hunden så ska ni INTE släppa ut dem ensamma!

Jag menar, vad är egentligen poängen? Hunden går ändå vart den vill, ungen kan bara hänga med. Och låt oss säga att hunden vill jaga någon stackare? Den enda skillnaden mot att släppa ut hunden ensam då är att istället för att polisen knackar på och berättar att er hund precis dödat en stackars cyklist är att polisen nu också berättar att ert barn ligger på akuten efter att ha släpats flera hundra meter efter hunden.

3. Hundskit överallt!

Nu har vi kommit fram till det som faktiskt föranledde denna blog. Jag var ute och gick och helt plötsligt ligger det en stor jäkla hundskit mitt på trotoaren.

Okej, jag kan gå med på att man inte plockar upp efter sig om man är mitt ute i skogen, men inne i stan? Och nej, bara för att det står några träd i närheten innebär INTE att ni är ute i skogen!

Ytterligare en tumregel: finns det risk för att någon människa kommer vandra här den närmaste veckan så ska ni ploca upp efter er hund!

En liten anekdot, min mor och hennes syster skulle visa mig, min lillasyster och min mosters barnbarn vart de hade lekt som små (alltså min mor och min moster). Det var ett litet grönområde, och då menar jag LITET, det var max 20 steg rakt över. Där fanns även en del stora stenar som barn kunde leka bland och ha skoj.

Problemet var att det var hundskit överallt. Och inte i den bildliga meningen att man tycker att det är mycket hundskit, utan bokstavligen ÖVERALLT. Det var mer än en hög per kvadratmeter! Vi tittade ner i marken hela tiden, och ändå lyckades inte min mor undvika dem alla.

Så ytterligare en tumregel: om du själv har problem att undvika att trampa i skitarna, plocka upp efter dig!

Till er andra

Kom inte och gnäll över att inte alla hundägare är sådana, det har jag aldrig påstått. I samma sekund som du faktiskt tar åt dig av något av det jag skrivit bör du tänka efter och se om du inte borde ändra på dig istället för att klaga?